En gång suring, alltid suring. Det fick vi lära oss som barn, långt innan Surahammars gamla träkyrka brann. Vi var med när det bara fanns en kanal på tv med Olle Björklund och Putte Kock i rutan, när Sputnick for runt i rymden och när Jerry Wiliams lirade i Folkets Park. Vi lyssnade på Beatles och Rolling Stones, badade i Långsjön och hängde på Bruksgården, hejade fram Sura Blå och avslutade kvällen hos Korv-Anton.
Många av oss växte med tiden upp, skaffade jobb, flyttade ut och bildade familjer någon annanstans. Andra blev kvar. Men en gång suring är livsvarigt. Det är inget vi skäms för..
Och det är sanneligen inte lätt att hålla ordning på historia, händelser, rykten och människor samtidigt som nutiden virvlar förbi allt snabbare. Skribenterna på denna blogg bidrar med fragmenterade minnen blandat med nutidens problematik. Men framför allt, ta det inte så allvarligt, eller personligt. Allt du läser på webben är inte sant.
Gillar du tugget här är du välkommen att prenumerera förstås, så får du det i din mail.
NYTT OCH GAMMALT SKVALLER FRÅN BRUKSORTEN 